Men jag ska hem också…

Igår bjöd Äldrekulturrådet, som Fristads Missionskyrka är en del av, till fest. 100 personer hade samlats i Kyrkans Hus för att äta gott tillsammans och för att lyssna till härlig underhållning, med sång och musik. Det var en väldigt trevlig kväll och jag tror att de som fanns på plats också tyckte det. Iordningsställandet gick snabbt, det gör ju det när man hjälps åt. Men när vi vid halv åtta snåret var färdiga var det fortfarande två av våra rullstolsburna gäster som väntade på färdtjänst. Efter ett samtal fick vi reda på att de, enligt bolagets anteckningar, hade hemresa 16.25 och redan var avsläppta vid hemmet. Det var då de kom! Nu kunde en ny bil ordnas och den kunde vara på plats 21.40! Då skulle de kunna få åka de 900 metrarna tillbaka till Skogslid.
I det läget beslutade vi oss för att ta en promenad med rullstolarna tillbaka till Skogslid. Det ordnade sig bra, men det känns ofattbart att det ska fungera på det här sättet.