På lördag har jag och Magnus varit gifta i 17 år. Den dagen är ett fantastisk minne, ett trumfkort som man kan plocka fram då och då. Solen strålade, luften var hög och höstens vackra färger sprakade. Det var i princip magiskt. Och vilken vacker ring jag fick – den vackraste av alla (tycker jag). Den har jag burit varje dag sedan dess.
….och störst av allt är kärleken. Ja, visst är det så. För om det inte hade funnits kärlek som överbryggade smutstvätt, barnskrik, sömnlösa nätter och disk på diskbänken, så hade det aldrig fungerat. Ibland måste man tillsammans stanna upp och påminna varandra om ”den där dagen” då kyrkan var välfylld för vår skull, dagen då vi blev man och hustru. Det känns lite lyxigt att fortfarande kunna le när man tänker tillbaka …störst av allt är kärleken.
Kärleken är ofattbar och det får den fortsätta vara.
Den kärlek som Gud vill ge oss fungerar på samma sätt. Den är också helt ofattbar. Den är villkorslös, och jag får bara ta emot. Genom att tacka och lovsjunga, riktar jag bara en liten bråkdel tillbaka. Att varje dag få veta att man är älskad är nå´t större än allt annat här i världen.
Känner tacksamhet och nynnar vidare…
Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till, jag vet inte varför…
Allt gott 
Anna-Karin Ryberg