Equmeniakyrkan Fristad

Du vet väl…

I tre dagar har vi nu spelat teater, några stycken från Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Vi har på vårt sätt fått gestalta påskens händelser. Vår publik har bestått av barn i årskurs två, totalt närmare 100 barn.

Det är otroligt roligt att få möta dessa positiva, spontana barn. D, i sin tur, har fått möta, Petrus, översteprästtjänaren Malkos, soldaten Efraim och Maria från Magdala som har berättat från sin horisont om sina upplevelser i mötet med Jesus.

Själv har jag fått gestalta soldaten Efraim, en av Pilatus närmaste män. Som Efraim har jag fått berätta om hur Jesus blir dömd och utlämnad till att korsfästas. Jag har berättat om hur han spikats upp på korset och hur han dött. När vi soldater lämnat honom död på korset har min berättelse tagit slut. Och vi har vandrat vidare till graven där Maria väntat.

Under en av föreställningarna var det en elev som, under denna förflyttning, kom fram till mig och sa: Du vet väl att han uppstod?

Och man kan inte annat än älska en sådan kommentar. För han har ju förstått precis vad det handlar om: Du vet väl att han uppstod?

Om bara några dagar går vi in i påskfirandet i Sverige. Och jag tror att många har glömt bort varför vi firar påsk. Så ställ gärna frågan till dem du möter: Du vet väl att han uppstod?

Hur leder Gud?

Ja, det är en svår fråga att svara på därför att jag tror att det ser väldigt olika ut för oss. Men det handlar alltid om att lyssna, om att vara uppmärksam. Det är viktigt att vi vänjer oss vid att lyssna, så att vi hör även när Gud leder oss genom en svag susning. Det är genom att öva som vi kan lära oss urskilja Guds röst.

HERREN sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.” Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?”
1 Kung 19:11-13

I veckan satt jag och förberedde gudstjänsten med temat Kärlekens väg. Jag letade efter bilder att använda på powerpointen under gudstjänsten. Jag hittade flera stycken som var intressanta, men så föll min blick på ett notblad. Jag klickade på länken och hittade en sång som hette kärlekens väg. Det var en sång för barnkör, en samba. Vår gudstjänstledare hade redan tidigare berättat att barnrutan skulle handla om karneval. Vad kunde då vara bättre än en samba?

Naturligtvis skulle man kunna kalla detta för slump eller tillfällighet. Jag gör inte det. Jag kallar det för Guds ledning och han vill leda både dig och mig, i stort och i smått. Därför är det viktigt att vi övar på att höra Guds röst, även i den stilla susningen.

Med fara för livet?

Något av det värsta jag vet är råttor och liknande gnagarkryp. Det var därför inte särskilt roligt när jag för några veckor sedan klev in i kyrksalen tidigt en söndagsmorgon och möttes av skrapljud från ventilationen. Jag försökte lokalisera ljudet, men när det då eskalerade i styrka backade jag snabbt undan.
Fastighetsskötarna placerade ut fällor, men utan att fånga något.

Förra söndagen var ljudet värre än någonsin och jag beslöt mig för att spela in ljudet. Jag smög mig sakta närmare och klev upp på en av bänkarna. På golvet ville jag inte stå!
Självklart skrattade många åt mig när jag berättade om händelsen och spelade upp ljudet. Nya fällor placerades ut.

I torsdags var ett par män i församlingen i kyrkan för att plocka ner våra granar och i kyrksalen hörde de samma läte som jag hade hört. De gav sig ut på jakt! Efter en stund kom de och berättade att de hade fångat odjuret! De hade tagit honom i nackskinnet, sa de!
Det visade sig vara ett gammalt papper som hade letat sig ner i ventilationen och orsakat ljuden!

Dessvärre tror jag att detta också kan vara något som vi alla behöver fundera över. Vi är rädda för det okända och vi tolkar ibland signalerna fel. Vi borde vara mer tillåtande och öppna för det som sker runt omkring oss, mer nyfikna och utforskande. Även om jag är tveksam till om det verkligen gäller för råttor.

Gott nytt år i Guds hus

Ett nytt år med nya möjligheter, visst låter det bra. Men kanske kan det här året få vara det år som vi tar till vara på gamla möjligheter. I söndags predikade jag i Fristads Missionskyrka och jag talade om bönen. Jag sa ungefär så här:

Det utmärkande för den kristna kyrkan är doften av bön.
Guds Ord lyder: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Förkunnelse, musik och bibelläsning är naturligtvis goda inslag i en gudstjänst. Men det som definierar Guds hus är bönen. Den ärliga sanningen är att Gud kan göra mer i människors liv under tio minuter av bön, än under tio år av mina predikningar.

Vad säger det om våra kyrkor idag att kyrkan föddes under ett bönemöte i det övre rummet på Pingst, men idag är bönemöten i våra kyrkor nästan utdöda?

Behöver vi fråga varför våra kyrkor inte växer? Behöver vi fråga varför vi inte ser väckelse?

Vi måste gå tillbaka till där vi började. Vi måste titta på den tidiga kyrka och förstå vad de gjorde som tillät dessa otränade, dessa outbildade, dessa oprövade lärjungar att starta en revolution för Jesus Kristus.

Den tidiga kyrkan hade denna instinkt: När du är i trubbel, be. När du blir rädd, be. När du blir utmanad, be. När du blir förföljd, be.

Vi behöver förstå att den verkliga kraften för en kristna ligger i vårt böneliv. Gud är inte upptagen med att göra stora saker. Vi klarar oss inte på egen hand. Vi behöver lyfte våra hjärtan och våra liv inför Gud.

I år firar Fristads Missionskyrka 150 år som församling. Varför inte göra det i bönens tecken?

Lätt euforisk

Kommer just från en fullsatt kyrksal. 300 elever och lärare har fyllt den till sista plats. Det är advent!
Den här traditionen har pågått i många år. Fackeltåg från Asklandaskolan fredagen innan första advent. 07.15 avtågar fackeltåget och är hos oss en halvtimma senare. Vi sjunger och firar att advent är här.
Jag brukar berätta om intåget i Jerusalem på något sätt. I år valde jag att göra det som bonden som lånade ut åsnorna till Jesus. I full mundering med overall, keps, högaffel och bal. Det är en otrolig upplevelse att få göra det här. Berättelsen kommer till liv på ett helt annat sätt. Hoppas att också du ska få uppleva advent på nytt sätt i år.

Ruiner

På väg hem från Stockholm i lördagskväll. Klart väder.
Körde förbi ruinen vid Brahehus – tjusigt fasadbelyst mot den mörka kvällshimlen.
Kom att tänka på alla människor som flyr sina hem som ligger i rykande ruiner.
Här är de fasadbelysta murarna någon sorts historisk mysfaktor.
Där gäller det att fly för sitt liv.
Vilken himmelsvid skillnad!

Men, vi som lever här börjar bli inblandade i det som händer där.
Människor som söker frihet och trygghet flyr till oss.
Vi vaknar upp ur vårt mysiga soffhörn och upptäcker att det finns inget här eller där.
… men inte ska vi? Hur skall vi klara det ……
Jo, men det är ju så det är.
Det är just nu som gäller på den plats där jag finns – att möta den människa som behöver mig.
För eller emot? Jag kan förfasa mig och tända eld på främmande människors hem eller öppna armarna bildlikt och konkret.
… men inte ska jag?

KÄRLEKEN vållar inte din nästa något ont.
Rom:13:10 (21:a söndagen efter trefaldighet –” Samhällsansvar” BH

18 år med vänner

Idag har vi haft en härlig dag vid Aborrasjö utanför Borgstena. Vår son Samuel bjöd in hela tonårsgruppen samt även ett gäng klasskompisar till 18-årskalas i skogen. Med hjälp av min farbror Herbert och faster Agneta blev det 5-kamp och linbana över sjön. Det är underbart att vara med våra goa ungdomar, vi kan verkligen vara stolta över dem! Det gick åt många hamburgare och många kakor och jag tror att alla var mätta, nöjda och glada när de åkte hem!

Johanna Baronowsky

Men jag ska hem också…

Igår bjöd Äldrekulturrådet, som Fristads Missionskyrka är en del av, till fest. 100 personer hade samlats i Kyrkans Hus för att äta gott tillsammans och för att lyssna till härlig underhållning, med sång och musik. Det var en väldigt trevlig kväll och jag tror att de som fanns på plats också tyckte det. Iordningsställandet gick snabbt, det gör ju det när man hjälps åt. Men när vi vid halv åtta snåret var färdiga var det fortfarande två av våra rullstolsburna gäster som väntade på färdtjänst. Efter ett samtal fick vi reda på att de, enligt bolagets anteckningar, hade hemresa 16.25 och redan var avsläppta vid hemmet. Det var då de kom! Nu kunde en ny bil ordnas och den kunde vara på plats 21.40! Då skulle de kunna få åka de 900 metrarna tillbaka till Skogslid.
I det läget beslutade vi oss för att ta en promenad med rullstolarna tillbaka till Skogslid. Det ordnade sig bra, men det känns ofattbart att det ska fungera på det här sättet.

Körövning

I höst finns möjligheten att vara med och sjunga i kör.
Vi planerar att ha kör både på första advent och på julnatten.
Inför advent övar vi: 11/11, 18/11 samt 26/11.
Inför jul övar vi: 3/12, 9/12, 17/12 samt 22/12.

Samtliga övningar äger rum i Missionskyrkan mellan 18.30-20.00

Välkommen

Liv@

Här är hela scoutgänget som nu drar iväg på läger till Lysestrand. Totalt är över 3700 scouter anmälda till lägret. Vi ber för alla ledare och deltagare.